Vi sprayar två jackor med surströmmingsspad och åker spårvagn som en performance för mitt mastersarbete på Högskolan för Scen och Musik i Göteborg. Filmen visar lite av det dokumentära materialet + eftersnack från våra funderingar efteråt: Jackorna är designade under ledning av Ea Ten Kate och det är hon som har sytt jackorna. Frej von Fräähsen zu … Continue reading Surströmmingsjackor?
Geisha i Helsingfors
Okeiko Onegaishimasu! Jag blev erbjuden att arbeta tillsammans med den fantastiska dansaren och koreografen Ami Skånberg Dahlstedt inför ett symposium om Kön och konstruktion av Könsroller. Kan man tacka nej till någonting sådant? Aldrig i livet! Under två månader lärde Ami mig ett klassiskt japanskt solo för män som spelar kvinnoroller. Axlarna ska dras bakåt och … Continue reading Geisha i Helsingfors
Mina, Dina och Allas rättigheter
Ja gott folk det är så dags på året. Den är älskad och hatad och upptrissad och missförstådd: Stockholm Pride brisserar med konfetti och regnbågar över huvudstaden. Media svämmas över av för och emot, debattörer för ”båda sidor” har slipat argumenten sedan förra gången och nu går de nästa rond i kampen för vem som … Continue reading Mina, Dina och Allas rättigheter
Stipendium från Frimurarna
Jag sitter och sörplar morgonkaffet i godan ro när jag plötsligt informeras om att jag tilldelats ett stipendium från Frimurarna. Pengarna kommer väl till pass de de låter mig vara ledig hela sommaren så jag kan förbereda mig inför slut-arbetet på mastersprogrammet på Scenskolan. Det känns gött med lite uppmuntran så stort tack till Frimurarna … Continue reading Stipendium från Frimurarna
Skrattande kropp i det offentliga rummet :)
Hallåja, solen återvänder med lite ljus och lite värme. D-vitamin-fattiga själar kan lapa sol genom porerna och börja snegla på möjligheten att ta fram lilla vårjackan. Jag pluggar just nu på ett masterprogram på högskolan för scen och musik i Göteborg. Inriktningen är ”Contemporary Performative Arts” och mitt masterprojekt behandlar monster i det offentliga rummet. … Continue reading Skrattande kropp i det offentliga rummet 🙂
"Men jag låtsas att du inte finns…"
Nu har jag sett andra delen av Jonas Gardells ”Torka aldrig tårar utan handskar” och jag känner en djup slitande smärta över det orimliga i att unga människor blev, och fortsatt blir, övergivna av dem som borde, nej MÅSTE finnas där för dem. Jag känner en ohygglig tyngd när jag tänker på hur privilegierad och lyckligt lottad … Continue reading "Men jag låtsas att du inte finns…"