Som regerande furste över konstprojektet och mikronationen Storfurstendömet Lorenzburg har jag det makalösa privilegiet att få samarbeta med många skickliga konstnärer och kulturarbetare. Nu senast har kostymören och dräkthistorikern Anna Sefve och jag inlett ett nytt samarbete kring modern kunglig dräkt. För är inte monarkins problem att de kungliga ser lite väl alldagliga ut? De motsvarar liksom inte vår BILD av hur en kunglighet borde vara klädd. Det råder vi bot på i projektet Performancekonstnären och Skräddaren – En dragprins kommer ut ur garderoben. 
De som på något sätt bidrar till att hålla mikronationen Lorenzburg levande, brukar belönas med fin titel och tillhörande vapensköld för sina insatser i sagans tjänst! Och vad passar bättre för en kostymdesigner än en elegant pipkrage med några liljor igenom? Skölden är ett svart fält med en pipkrage i silver genom vilken stjälkarna av tre silverne liljor är trädda. Blad och stjälkar är av guld:
I Sverige blir ingen adlad längre men i Lorenzburg har vi inga sådana begränsningar! Vi kan kräma på med heraldiska symboler som annars bara är förbehållna adeln, till exempel sköldhållare och postament, flera öppna hjälmar och tillhörande rangkronor.
Den som är heraldik-puritan och rynkar på näsan åt sagolika adliga upphöjelser kan ganska lätt göra om ett adligt vapen till ett s.k. ”borgerligt”. Byt ut hjälmen och ta bort kronor, sköldhållare och postament!
Här är ett förslag med en hjälmprydnad i form av en guldnål nedstucken i ett grönt treberg, en silvertråd slingrar sig runt nålen så att nål och tråd bildar bokstaven L som i Liljekrage:
Den allra strängaste uttolkningen av heraldiken är skeptisk mot att inlemma bokstäver, om än det är i symbolisk form, därför kanske den allra enklaste deklasseringen av vapnet – från högadlig till borgerlig – ändå är att låta ett element av sköldemärket gå igen i hjälmprydnaden, tex tre liljor i silver med stjälkar och blad i guld:
Det var allt för den här gången! Lev sagolikt! 
