Jag (som själv är ”Kulturarbetare”) har ingen i min bekantskapskrets (de är också ”Kulturarbetare”) som gillar vår sittande kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth. Ministern har en passiv inställning till kulturen och verkar sakna förståelse för kulturens djupare värde. Jag vågar påstå att denna minister, som hävdat att ordet ”kultur” är problematiskt och avskräckande, är helt fel kvinna på helt fel stol.
Alliansregeringen står vid rodret och det innebär nedskärningar i allt som gör livet gott och värt att leva: Skolan, Vården, Omsorgen och Kulturen förhandlas bort trots att dessa borde vara själva kärnan i byggandet av ett livskraftigt samhälle. Bortschabblandet av skolan innebär en fördummad och håglös ungdom som inte ges verktyg att ta del i samhället som värdiga medborgare. Nedmonteringen av vård och omsorg leder till rädsla och oro. Kulturen reduceras till ett pedagogiskt knep (skapande skola etc) där kulturen bara är ett medel för att åstadkomma någonting annat och det skapar andefattiga och fyrkantiga individer. Om man ens kan använda begreppet individ om människor som nekats den undervisning och vägledning som krävs för att skapa självständiga ungar.
Kulturministern lär ha sagt att en ”miljard kronor till kulturen är en miljard mindre till folket”. Lena, Jag vet att du med rätta blivit rejält utskälld för din inställning. Här får du en skopa ovett av mig också:
Kultur är INTE underhållning. Kultur är INTE ett pedagogiskt verktyg. Vad kultur ÄR: Det medel med vilket människors horisonter flyttas och kognitiva kartor ritas om. Kulturen inbjuder till innovation och en förståelse för samhällets, och det större mänskliga samfundets, intima sammankopplingar med varandra. Kultur är inte någonting som man ägnar sig åt på fritiden, vi är nedsänkta i kultur, andas kultur, äter kultur, skapar kultur i vår vardag. Att åse Kulturministerns oförmåga att förstå dessa kulturens djupare strata är ohygglig för oss som arbetar med konst och kultur. Vi måste ha en politisk företrädare som är kompetent och som inte på allvar tror att ”en miljard till kulturen innebär en miljard mindre till folket”.
Tillbaka till Mats för en summering:
I artikeln levererar Mats Söderlund en lista med förslag på åtgärder som Kulturministern borde titta närmre på. Ett smart drag vore väl att, som Mats föreslår, införa en möjlighet till visst avdrag för köp av kulturella tjänster. Ett ”krut-avdrag” kanske? Med ett sådant Krut-avdrag (eller Kult-avdrag?) kan en större andel kulturarbetare få anställning och kanske rentav komma upp i skäliga ersättningsnivåer? Prinsesspartiet har kontaktat Lena Adelsohn Liljeroth för en kommentar.
Gode Gud bevare oss från Sverigedemokraternas Raseri och Kulturministerns Okunnighet
Frej von Fräähsen zu Lorenzburg
