(från 5 juni 2014)
Ciao Belli!
Jag drog på mig sammetstofflan och tofflade bort till SVT-debatts provsändning inför Almedalsveckan. Det bjöds på kaffe och bulle och samtal före debatten och jag råkade, det var väl liksom mest naturligt att det blev så, i slang med några företrädare för Ung Vänster och för Socialistiska Partiet. Själva debatten var intressant om än av lite nedskalat format. Johannes (jag nämner inga efternamn eftersom denna debatten skedde innanför lyckta dörrar) från Socialistiska Partiet debatterade med/ mot Sverigedemokraternas Jimmy (inte Åkesson) om yttrandefrihet och mötesrätt. Är det okej att störa ett tal så att det ställs in? Ja? Nej? Personligen tycker jag det är helt okej att bua, busvissla, vända ryggen till och visa sitt missnöje på annat sätt men om man saboterar så att en åsikt blir tystad eller de som företräder åsikten känner sig skrämda till tystnad.. ..ja då är demokratin i fara. Jag tror att de flesta skulle hålla med om detta oavsett partitillhörighet.
Punkt nummer två på agendan behandlade det röd/gröna förslaget om att prova 6 timmars arbetsdag inom vård och omsorg. Nej för fan säger de borgerliga, jo för tusan säger det röd/grön/rosa blocket. Idag pratar politikerna om vikten av att ”skapa arbete” och jag känner ögonblickligen hur mitt inre krampar ihop inför dumheten i detta. I ett samhälle där vi har mindre arbete än antalet arbetare kan man knappast prata om att alla som arbetar ska arbeta mer än de redan gör. Nej för fanken! Låt människor arbeta sex timmar om dan, med bibehållen lön, och anställ flera för att täcka upp övrig tid. Detta skulle väl ändå vara långt bättre än FAS3 och den politik som förespråkar att människor sitter av sin tid hos privata företag. Att dessa företag dessutom får en ekonomisk ersättning motsvarande ungefär 5000 kronor i månaden är bara ytterligare ett sätt att dammsuga det kollektivas kassakista på medel som tillhör alla.
Vi kom naturligtvis inte fram till någonting i den här debatten. Tiden är kort och många vill tala och tycka och visa framfötterna. Jag fortsätter dock att förespråka en politik som höjer fanan för det mänskliga: för kunskap, fred, solidaritet. Ett steg på vägen är att införa en basinkomst eller medborgarlön så att människor kan känna sig trygga. Låt studier belönas med en lön istället för att försätta studenten i skuld så att man slipper börja sitt yrkesliv med en halv miljon på minus i check-crediten. Låt kunskap vara tillgänglig för alla genom en bra skola (oavsett var du bor). Låt konst och kultur skakas ner från piedestalen så att vi slutar betrakta den som” grädden på moset” och istället inrättar den som själva basfödan i den intellektuell kosten. Kultur ställer frågor och skakar om. Kultur speglar och tvingar oss ta andra perspektiv. Konst och kultur får oss att se värdet av ett liv, inte bara som arbetstagare i ett maskineri, men som medborgare. Någonting annat vore inte värdigt!
Nu ska jag elda under min vrede, dricka kaffe och lyssna på Young & Sick… Gör’t du med: