Nu har jag sett andra delen av Jonas Gardells ”Torka aldrig tårar utan handskar” och jag känner en djup slitande smärta över det orimliga i att unga människor blev, och fortsatt blir, övergivna av dem som borde, nej MÅSTE finnas där för dem. Jag känner en ohygglig tyngd när jag tänker på hur privilegierad och lyckligt lottad … Continue reading "Men jag låtsas att du inte finns…"